Vem tackade nej till Nobelpriset i litteratur? – Sartre och Pasternaks oväntade vägran

Två gånger i Nobelprisets historia har en pristagare i litteratur tackat nej. Jean-Paul Sartre gjorde det av principiella skäl 1964. Boris Pasternak tvingades av sovjetiska myndigheter att avböja 1958. Här är hela berättelsen om de enda två författare som sagt nej till världens mest prestigefyllda litterära utmärkelse.

Vilka författare har tackat nej till Nobelpriset i litteratur?

Endast två personer finns dokumenterade som avböjda pristagare i litteratur: Jean-Paul Sartre och Boris Pasternak. Deras vägar till beslutet skiljer sig radikalt åt – den ena ett medvetet principbeslut, den andra ett resultat av politiskt tvång.

Centrala insikter:

• Endast två personer har tackat nej till Nobelpriset i litteratur – en frivilligt, en under tvång.
• Sartres avböjande var principiellt och politiskt; Pasternaks var en följd av sovjetisk repression.
• Nobelstiftelsens regler tillåter inte att priset överlåts eller tilldelas någon annan efter avböjande.
• Båda fallen har gett upphov till myter och rykten som lever kvar i digitala diskussioner.

Jean-Paul Sartre – det frivilliga avböjandet (1964)

När Svenska Akademien i oktober 1964 meddelade att Jean-Paul Sartre tilldelats Nobelpriset i litteratur svarade den franske filosofen och författaren med ett brev. Han tackade nej. Skälen var genomtänkta och hade formulerats långt innan priset blev aktuellt.

Sartre konsekvent avböjde officiella utmärkelser. Han ville undvika att bli ”institutionaliserad” och ansåg att en författare ska verka med sina egna litterära medel, inte genom prisets prestige. Det framgår av dokument från Nobelstiftelsens arkiv.

I en artikel i The New York Review of Books förklarade Sartre att ett Nobelpris kunde påverka hur hans läsare uppfattade honom och lägga en oönskad press på dem. Ett brev till Svenska Akademien bekräftar hållningen.

Boris Pasternak – det påtvingade avböjandet (1958)

Boris Pasternak utsågs till pristagare den 23 oktober 1958. Först accepterade han – men reaktionerna i Sovjetunionen lät inte vänta på sig. Romanen Doktor Zjivago hade redan väckt myndigheternas vrede, och Nobelpriset blev droppen.

Kraftiga politiska påtryckningar följde. Det sovjetiska författarförbundet inledde en kampanj, och hot om allvarliga konsekvenser riktades mot Pasternak. I ett telegram till Akademien bad han att hans ”frivilliga vägran” skulle accepteras och hänvisade till den innebörd utmärkelsen fått i det samhälle han levde i.

Källor från The Guardian beskriver att beslutet i praktiken var kopplat till hot, angrepp och risken för allvarliga konsekvenser hemma i Sovjet. Globalarkivet bekräftar bilden av en författare som inte hade något verkligt val.

Andra kandidater som avböjt?

Nej, endast dessa två fall är dokumenterade. Rykten om att andra författare tackat nej – till exempel Olle Holmberg – bygger på missförstånd. De rör andra sammanhang, inte Nobelpriset i litteratur.

Varför tackade Jean-Paul Sartre nej?

Sartres principiella hållning

Sartre ville inte att hans författarskap skulle institutionaliseras eller kapitaliseras. Han såg Nobelpriset som en officiell hedersbetygelse och avböjde konsekvent alla sådana utmärkelser. I sitt brev till Akademien skrev han: ”Jag vill inte att min litterära verksamhet skall betraktas som en institution.”

Det fanns också en politisk dimension. Sartre var engagerad i vänsterrörelser och ville inte knytas till en västerländsk institution som han menade kunde påverka hans oberoende.

Brev till Akademien

Sartre meddelade sitt beslut i ett brev som nådde Akademien före prisceremonin. Han betonade att hans vägran inte var en kritik mot Akademien eller priset i sig, utan ett uttryck för en livslång princip. SvD rapporterar om hur brevet hanterades av Akademien.

Varför tackade Boris Pasternak nej?

Sovjetiska påtryckningar

Efter utnämningen utsattes Pasternak för en omfattande kampanj i sovjetisk media. Han anklagades för förräderi och hans roman Doktor Zjivago beskrevs som ett antirevolutionärt verk. Det sovjetiska författarförbundet krävde att han avböjde priset, annars skulle han utvisas ur landet.

Pasternak hade inget verkligt val. Hans första reaktion var glädje och acceptans, men trycket blev snart outhärdligt.

Telegram till Svenska Akademien

Den 29 oktober 1958 sände Pasternak ett telegram till Svenska Akademien. Han bad om att hans ”frivilliga vägran” skulle accepteras och hänvisade till ”den ställning jag intar i det samhälle jag tillhör”. Ordet frivillig var en nödvändig formulering för att rädda ansiktet – i praktiken handlade det om ren överlevnad.

Vad händer med priset om någon tackar nej? Regler och konsekvenser

Nobelstiftelsens regler

Ett avböjande innebär att priset inte kan överlåtas. Pristagarens namn finns kvar i den officiella listan, men medalj och diplom delas inte ut. Ingen annan kan utses i efterhand för samma prisår.

Regeln är tydlig: priset tillhör den som utsetts, oavsett om personen tar emot det eller inte.

Prispengarna

Prispengarna återgår till Nobelstiftelsens fond om pristagaren avböjer efter utnämning. I Pasternaks fall hände just detta. För Sartre var pengarna aldrig en faktor – hans principiella avståndstagande omfattade hela priset, inklusive den ekonomiska delen.

Tidslinje över avböjanden av Nobelpriset i litteratur

1. 23 oktober 1958 – Svenska Akademien tillkännager Boris Pasternak som pristagare. Pasternak accepterar först via telegram.
2. 29 oktober 1958 – Pasternak tvingas av det sovjetiska författarförbundet att avböja. Han sänder ett nytt telegram där han tackar nej.
3. 15 oktober 1964 – Akademien meddelar att Jean-Paul Sartre tilldelas priset.
4. 22 oktober 1964 – Sartre skickar ett brev till Akademien där han tackar nej med hänvisning till sin principiella hållning.
5. 10 december 1964 – Prisceremonin hålls utan Sartre närvarande.

Vad är säkert och vad är osäkert?

Historisk bakgrund och jämförelse med andra prisgrenar

Pasternaks fall skedde under kalla krigets mest intensiva år. Sovjetunionen såg Doktor Zjivago som ett hot, och Nobelpriset förvandlades från en litterär utmärkelse till en politisk konflikt. Sartres avböjande speglar efterkrigstidens intellektuella frihetsideal – en författare som medvetet valde bort institutionernas erkännande.

Inom fredspriset har fler avböjt, till exempel Le Duc Tho 1973. Litteraturpriset är unikt med endast två avböjanden, varav ett påtvingat.

Vad säger källorna?

”Jag vill inte att min litterära verksamhet skall betraktas som en institution.”

Jean-Paul Sartre i brev till Svenska Akademien, 1964

”Jag är tvungen att avböja på grund av den ställning jag intar i det samhälle jag tillhör.”

Boris Pasternak i telegram till Svenska Akademien, 1958

Sammanfattning: Vad innebär det att tacka nej?

Att tacka nej till Nobelpriset i litteratur är extremt ovanligt. Endast två författare har gjort det under prisets mer än 100-åriga historia – en av princip och en under tvång. Båda fallen illustrerar hur litteratur och politik kan sammanflätas på oväntade sätt. För den som vill fördjupa sig finns Jean-Paul Sartre tackade nej till Nobelpriset i litteratur 1964 och Boris Pasternak tackade nej till Nobelpriset i litteratur 1958 dokumenterade i Nobelstiftelsens arkiv och i samtida press.

Vanliga frågor